Italian Art Nouveau Painter, 1858-1899 Italian painter and draughtsman. An exponent of DIVISIONISM, he was the only Italian painter of the late 19th century to have enjoyed an unbroken international reputation, especially in Germany and Austria.   Related Paintings of Giovanni Segantini :. | The Punishment of Lust | The Punishment of The Lustful (mk19) | Ploughing | Roman Carts (mk09) | The Hay Harvest (mk09) |
Related Artists:
Matthias Grunewald
German Northern Renaissance Painter, ca.1470-1528,was an important German Renaissance painter of religious works, who ignored Renaissance classicism to continue the expressive and intense style of late medieval Central European art into the 16th century. Only ten paintings (several consisting of many panels) and thirty-five drawings survive, all religious, although many others were lost at sea in the Baltic on their way to Sweden as war booty. His reputation was obscured until the late nineteenth century, and many of his paintings were attributed to Albrecht D??rer, who is now seen as his stylistic antithesis. His largest and most famous work is the Isenheim Altarpiece in Colmar, Alsace (now in France). The details of his life are unusually unclear for a painter of his significance at this date, despite the fact that his commissions show that he had reasonable recognition in his own lifetime. His real name remains uncertain, but was definitely not Grunewald; this was a mistake by the 17th-century writer, Joachim von Sandrart, who confused him with another artist. He is documented as "Master Mathis" or "Mathis the Painter" (Mathis der Maler), and as using as surname both Gothart and Neithardt - this last may have been his surname, or more likely that of his wife. He was probably born in Wurzburg in the 1470s. It is possible he was a pupil of Hans Holbein the Elder. From about 1500 he seems to have lived at Seligenstadt, when not working elsewhere. His first dated painting is probably in Munich, dated 1503 on a much later note which apparently records an older inscription. From about 1510 to 1525 he served in the Rhineland as court painter,
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Paolo Finoglio
the Neapolitan painter 1590-1645